Träningen i sommar har gått rätt bra för mig. Lite så att jag i ett parallellt fantasiuniversum, där jag drar 240+ kg i marklyft, skulle kunna nå kvalgränsen 590 kg till SM i klassisk styrkelyft. För att vara på den säkra sidan gick jag ned en smula i vikt, för att kapa av det sista på lördag morgon på vagnen till Vallen, där jag satt i långärmad t-tröja, kortärmad t-tröja och vadderad luvtröja med luvan uppfälld, samt keps, med mysbyxor till. Varmt så det förslår. Vägde in på stabila 92,85 och valde ingångsvikterna
knäböj 175 kg, bänkpress 137,5 kg, marklyft 200 kg. Vi hade varit där och plockat i ordning dagen innan, så det mesta var redan i ordning. Kom på senare att jag kanske borde höja till 212,5 kg i marklyftet, men fick höra att jag kan göra det senare, och det var någon som vägde in då, så jag beslöt mig för att vänta. Nåväl. Uppdelning i två grupper, där de tyngre killarna (= jag) hamnade i andra grupppen, så jag såg tjejerna och lätta herrar göra sina lyft först.
Började värma, och i helt vanlig ordning kände jag mig helt slö. Gick upp till 160 kg i knäböj innan mitt ingångslyft. Gjorde 175 kg som kändes knöligt och inte alls närvarande. Bad Halldin om assistans, som nöp mig i traps och axlar samt dunkade mig i ryggen. På 195 kg tände jag till och jäklar i mig vilket bra lyft! Vände mig om till Maskot som höll på två fingrar. Jag tittade undrade på honom och frågade jag kunde gå på 202,5 kg. Han gav sitt standardsvar: "men gå på 202 då! känns det bra, så kör bara!". Blev rejält misshandlad av Halldin till sista lyftet. Adrenalinnivån i taket, spottade och fräste, stirrade ut stången tills jag tog den på axlarna, full anspänning och knallröd i ansiktet. Stången kändes lätt på axlarna och det var en bra utgång förutom att jag snavade på ena foten och tog några balettsteg. Återfick balansen, gick ned, kom till vändningen och farten saktade ned rejält. Men, jag kände hur stången rörde på sig och garanterat skulle komma om jag bara fortsatte pressa, och redan där fick jag ett jättestort leende, fortsatte pressa, kom upp, fick rack-signal men var orolig för att jag skulle ha gått in för tidigt. Panik i en halv sekund tills jag såg tre vita flaggor, vilket betydde att jag just fått godkänt på en vikt som jag
aldrig knäböjt innan! Jag studsade ut från flaket i ett glädjerop och kramade om förste bäste Halldin, för att en stund senare ligga lutad mot en dörr fnittrande med glädjetårar.
Knäböj
* 175 kg: 3-0 (tävlings-PB)
* 195 kg: 3-0 (tävlings-PB)
* 202,5 kg: 3-0 (PB!)
Tävlingspers knäböj med 37,5 kg!
Vidare till bänken. Någon drog mig ned på marken igen och påminde mig om att jag ju faktiskt hade två lyft kvar. Och det där med att få mig ned på marken igen var inte helt enkelt med tanke på hur jag glad jag var. Medvind i nästa lyft! Värmde upp till en etta på 130 kg. Gjorde 137,5 kg, kändes lite tugnt händerna men perfekt kontroll. Gick på 145 kg, som planerat, där jag verkligen vrålade upp vikten ända från botten. Maskot och de andra sade åt mig att gå på 150 kg vilket jag inte gjort tidigare. Värt en chansning, tyvärr för tungt. Det är möjligt att 147,5 kg hade gått. Men ibland måste man chansa!
Bänkpress
* 137,5 kg: 3-0
* 145 kg: 3-0 (tävlings-PB)
* 150 kg: 0-3
Tävlingspers bänkpress med 7,5 kg!
Marken det sista. Lyckades få ont i någon sena i vänster baksida/utsida knäveck. Liniment är bra. Värmde upp till 180 kg som även där kändes lite för tungt mot vad det borde göra. Bestämde mig för att inte tänka så mycket på det utan bara fokusera på mitt första lyft. Gick fram till sekretariatet där det stod 200 kg, som jag ju trodde att jag hade ändrat, och det var för sent för att ändra. När det väl var dags för mitt lyft lät Kalle tiden gå och jag gjorde min planerade höjning i andralyftet, dvs 212,5 kg. Fick som tidigare i bänken assistans av Halldin (mina traps är ömma nu) och fick ett bra lyft på 212,5 kg, om än något tveksamt när jag gick fram och skulle ta tag i den. Fick följaktligen skäll av Maskot - "mer agressivitet, tänk inte, bara gå fram och dra!!!".
Med vetskapen om att jag tidigare som bäst har dragit 230 kg, samt bommat 235 kg i utlåsningen, höjde vi till 242,5 kg, en vikt jag egentligen inte borde kunna dra, och definitivt inte efter att ha gjort en maxtung knäböj och en maxtung bänkpress innan. Gick upp på flaket, morrade till rejält, skrek till och gestikulerade till publiken att klappa i händerna samtidigt som speakern (Kalle) berättade för alla att det här är ett lyft jag skulle göra för att nå kvalgränsen. Jag gick fram, stenhård i kroppen med alla muskler i hela kroppen spända. Kämpade mig ned med händerna för att greppa tag om stången, och med vitnande knogar började jag dra, och till min förvåning rörde sig stången. Först upp till strax under knäet, tänkte att "wow, vad händer?!", sedan till knäet där det började sega till och jag till min förvåning kunde fortsätta dra! Stången saktade ned, men idag var mitt pannben hårt. Den SKALL upp! Långsamt, långsamt letade den sig upp och helt plötsligt stod jag där, uträtad från tå till huvud, med 242,5 kg i mina händer, vettskrämd för att råka göra en sänkning eller tappa stången.
I vad som kändes som en minut väntade jag på att få "down!"-signalen, och direkt i ögonblicket när jag satte ned stången insåg jag att inte bara hade fått godkänt på mitt lyft och ett hejdundrande personbästa, utan även satt serien 202,5-145-242,5 = 590 kg, en siffra som inte bara är trevlig att vila ögonen på, utan även är
KVALGRÄNSEN FÖR SVENSKA MÄSTERSKAPEN I KLASSISK STYRKELYFT!!!
Jag vrålade rakt ut med händerna upp i luften med ett jätteleende i ansiktet gick jag ut från flaket och hoppade återigen på Halldin, Maskot och alla andra som var där för mig. Vilken jäkla känsla det var! Hoppade runt i lokalen resten av dagen och kunde sitta stilla, vilket lyckorus.
Marklyft
* 200 kg: 0-3
* 212,5 kg: 3-0
* 242,5 kg: 3-0
Tävlingspers marklyft med 32,5 kg!
Jag som tidigare har haft såna enorma problem med marklyft har äntligen verkat hittat en stil som inte sviker mig.
Personbästa
Totalpers med +77,5 kg, och serien 202,5 - 145 - 242,5 = 590 kg på en kroppsvikt 92,85 kg ger 370 fina Wilkspoäng (+48p!) till laget. Den absolut bästa serien jag någonsin gjort med perfekta viktval, hade inte kunnat gå bättre. (Bah, OK, hade kunnat få 147,5 kg i bänken, men jaja...)
Efteråt kilade jag, 59:an, Halldin, Jens + fru iväg till The Rover. Trippelburgare har nog inte smakat så gott på länge. Helt utslagen nu, både mentalt och fysiskt!
Tackningar!
Tack Matte, Krantz, Erik & Kalle för era fina ord här och tidigare på tävlingen. Jag är så oerhört nöjd med min insats och en komplimang som kommer från er gamla rävar är än mer betydelsefull.
Tack till klubbkompisarna för stöd, kamratanda och gemenskap vi har i Göteborg Kraftsportklubb.
Dessutom. Sist, men definitivt inte minst:
Ett stort tack till Maskot, för allt träning, stöd & coachning!
